Hur ska jag kunna fortsätta kämpa och försöka ta mig upp när jag inte längre hittar motivation? Hur ska jag kunna kämpa när det enda jag vill är att ge upp? Det finns inte en människa i världen som kan öppna munnen och få allting att låta rätt och perfekt, det går inte. Man gör misstag, men hur länge ska man behöva straffas för dom? Kommer det aldrig någonsin räcka med en ursäkt? Om inte, är det då värt att ens försöka hålla kontakten? Vara vänner? Umgås? Jag vet vad jag vill, men vet inte hur länge jag orkar stå emot. Det finns 7 stycken som jag aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv vill förlora. Jag hoppas ni vet vilka ni är. Det är ni som lyser upp min trista, gråa vardag. Det är ni som får mig att kämpa lite extra. Det är ni, och inga andra, som betyder livet. Jag älskar er, A, A, J, C, M, G och E! Ni finns inom mig.